Härom kvällen var pappa förbi en sväng. Det stod en massa nybakat på köksön och pappa undrade efter en stund var det vad. Han är som han själv brukar påpeka "ingen efterrättskille". En sån som tycker att en slät kopp är lika mycket värd som en kopp med godsaker till. Så det tog ett tag innan jag frågade om han ville ha. Det ville han. Så då åt vi varsin muffins på stående fot och surrade en stund. Sen for han hem. Efter ca. 30 minuter ringde telefonen. "Fick inte jag någon?!" hördes mamman i andra änden. "Men den var ju sockerfri" svarade jag. "Ja, men jag vill ändå ha en". Så dagen efter fick hon en. Alla nöjda, alla glada. "Ja, dom var ju sockerfria..." sa mamma. Det sammanfattar nog dom här muffinsarna ganska bra.

 

De är bara sötade med banan, och då blir dom inte lika goda som muffins sötade med socker. Men utifrån förutsättningarna inget mjöl eller socker så tycker jag att jag lyckats riktigt bra, och det tyckte övriga smakare också. Men kan ju alltid fixa till dem lite innan servering om man vill och öka sockermängden. Prova med chokladsås, mosad banan, grädde eller riven choklad. Då blir de ju lite godare. Men jag gillar dom precis som dom är också. Nam, na na nam.

 

60 gram smör
2 ägg
1 ½ dl mandelmjöl
3 msk kokos
3 msk hasselnötsmjöl
2 tsk bakpulver
10 vrid med vaniljtwistern
3 tsk varmt kaffe
1 banan, mosad

½ banan, i små bitar